Sockerbullar, oxveckor & varför pratar alla om sig själva?


Oxveckorna minsann. De där veckorna efter julledigheten. Januari, februari och mars och kanske april med? Det dröjer till en längre sammanhängande ledighet nu för många och det är bara kämpa på i vardagen för en hel del. Jag skrev om det på Instagram, att försöka med det lilla extra i det lilla varje dag. Att skaffa sig ett liv du inte behöver semester ifrån, ett liv att inte behöva längta efter den där längre ledigheten utan uppskatta vardagen, livet. 

En sockerbulle till fikat till exempel. Det går snabbt att slänga ihop tänkte jag men nja, det tog sin lilla tid. Men det var mödan värd.

(null)

Och så till en helt annan sak jag tänkt på länge och måste vädra. Har alla alltid pratat så in i dängen mycket om sig själva? Jag har observerat det länge både i egna samtal med andra men också i andras samtal. På jobb, i affären, på tåget och hos frisören. Och känner ni mig behöver ni inte ta åt er, det gäller absolut inte er utan mer de ytliga samtalen med de man bara känner lite grann. 

Person 1: Jag hade svårt att somna igår kväll 
Person 2: Du skulle bara veta hur illa jag sov inatt osv...

Person 1: Jag var förkyld förra veckan
Person 2: Du skulle sett min dotter förra månaden osv...

Person 1: Jag ska börja träna 
Person 2: Jag tränade i går och har sådan träningsvärk osv...

(null)

Jag är såklart inte felfri själv men när någon pratar har jag numer börjat att lyssna, bara lyssna. Inte tänka på vad jag ska säga härnäst utan bara lyssna. Och sedan bekräfta eller fråga mer. Kanske hjälper det att jag i grunden är mer av en lyssnare än en berättare. Börja observera det ni också så blir världen kanske lite, lite mindre egoistisk. 

(null)

(null)

(null)

Nu väntar en arbetsvecka med start redan imorgon på trettondagen. Och jag hoppas ni får en underbar vecka ✨




Kommentera här: