Det blåser upp till nordanvind
När jag skriver dessa rader så påminns jag över att jag är så glad över att bo på en mindre ort. Den har visserligen växt sig större men räknas tämligen fortfarande som en mindre ort. På väg till vännen träffade jag på hon med
hunden. Hon frågade hur gammal Uno (vår hund) är nu. Hon frågar det varje gång vi ses men det gör ingenting, hon minns hans namn och det är fint.
Hos kloklipperskan pratade vi om husen som är till salu, vilka som flyttat och hur extrem hal vägen är från skolan bort till Flytt-Anders.
"-Tänk att vi har så stora barn nu" sa hon i kassan på macken när jag lämnade paketen.
"-Minns du när vi satt nere på BVC?" Ja tänk vad åren går sa jag men kunde inte minnas att vi någonsin suttit tillsammans där 😅
Men ändå. Så många minnen och händelser härifrån som jag delar med så många andra som bor här. Det känns tryggt även i den kallaste nordanvind.