fyrtiopluslivet

 

Idag spelar vår yngste sin siste match som junior. Efter J20 finns inget mer lag mer än A-laget och där är det få som får medverka i. Han kommer kanske gå till ett annat lag som spelar mest på skoj men föreningslivet som hockeyförälder är definitivt över. Åren från Björnligan har på ett sätt gått väldigt fort.

 

När de var mindre var jag alltid där på matcherna men när de blivit större har jag fortsatt sköta allt runtomkring men sett matcherna på appen hemma. Grabbarna själva har inte gråtit några tårar för det 😉

 

När det var lov från skolan och vi frågade vad de ville göra så var svaret alltid "allmänhetens åkning" och bilen styrde mot ishallen. Tidigt var det träningar fyra-fem dagar i veckan och matcher på helgen. Flera gånger per år var det cuper och läger fredag-söndag. På sommaren var det sommarträningar och olika camper. När andra på fredagskvällen hade fredagsmys så åt vi middag på olika tider för alla skulle åt olika håll. "-Ska ni åka utomlands eller på någon resa i sommar?" kunde några fråga utan att veta att vi under säsongen lagt ner 10000:-- i olika avgifter för bara ett barn följt av resor i hela Sverige, utrustning för tiotusentals kronor per barn och köpt bingolotter och toapapper för en mindre förmögenhet då betinget per barn ofta var högt. Förutom matcher på helger så var det även arbetspass på Mantorp park, inventering på CG och kioskpass. Så en ledig helg på sommaren var det rätt skönt att bara vara hemma.

Men så blev det tonåringar och när andra föräldrar oroade sig för sina barn i de tidiga tonåren så var jag lugn för jag visste  att de var ju i ishallen. När de träffade kompisar så var det killar från hela Östergötland som de träffat på olika cuper och från olika lag. Att träna och ha bra matvanor har de fått med sig tidigt från hockeyn. Redan i åtta-årsåldern började båda med godisförbud. Först för att få pengar vid årets slut men sedan fortsatte de när de blev äldre. De fyller 20 och 24 i år och har inte ätit sedan de började med förbudet. 

 

Vi har när de var små laddat hemma inför match. Inrett rum i hockeyteman. Sjungit We are the champions efter vinst och byggt skottramper till alla grannars förtret och till alla barns jubel. 

Ja inte alltid har det varit en dans på rosor. Konflikter finns i alla föreningar och jag som tycker alla ska vara sams hela tiden har tyckt det varit lite jobbigt ibland. Men så mycket det har gett för oss alla. Jag har många gånger fått utmana mig själv, alla kompisar barnen fått genom åren och alla goda vanor. Alla matcher som sammansvetsat oss, gett oss samtalsämnen och gemenskap.