fyrtiopluslivet

I tretton år skavde ingenting tillräckligt stort på mitt förra jobb och därför blev jag kvar så länge. Det sista året började skavet komma och jag slutade.

På förskollärarutbildningen kändes allt först bra men när jag sedan började jobba kom skavet igen. Alldeles för stora barngrupper och utbränd personal i varje hörn. Jag tänkte mig skogspromenader, korvgrillning och pyssel men det var bara att hålla dagen i styr som gällde. Jag hoppade av men jobbade i det ett halvår ändå innan jag sa tack och hej.

På utbildningen till vårdadministratör har allt känts bra. Skolan, min basgrupp och att få lära sig korrekt skriven svenska på högsta nivå har varit helt i min smak. Att jobba extra på vårdcentralen och mina praktikplatser har också varit bra, jobbet är roligt. Fast att det är ett mer ekorrhjul än vad jag tidigare upplevt. Halv tio går vi på led till rasten och en kvart senare går vi tillbaka. Klockan fyra går alla hem och äter, sover. Alla längtar till helgen eller till semestern. Även om jag vill jobba med min nya utbildning så är orden "skaffa dig ett liv där du inte behöver ta semester ifrån" något som brukar eka i mitt huvud de gånger jag är i detta hjul oavsett yrke.

Lagom till examen kom ju sedan anställningsstoppet i regionen. Det lär ju hålla på länge och när det släpps är det många före mig som antagligen blir återanställda.

Dagen efter examen blev jag anställd som "vanlig" administratör. Den historien har jag ju redan skrivit om. Det skavde så mycket att sitta i telefon i öppet kontorslandskap dagarna i ända att jag inte tyckte något längre var roligt. Mina blommor vissnade, min ordningsamma sida i hemmet försvann helt och mina matvanor hade aldrig sett en sämre sida. "Bestäm själv vad du mår bäst av" sa min kloke man. "Kommer arbetsuppgifterna ändras? Kommer du att ändra på dig och gilla telefonen?" sa min kloke far.

Och sen var det tack och hej och mina blommor blommade igen.

När nu min redan innan planerade semester var slut så var det dags att hitta på något igen. Så i veckan tog jag min nya hög med studieskulder och hörde av mig till mitt gamla jobb där jag jobbat i fjorton år. "Får jag komma tillbaka och jobba på timmar?" Visst, svarade den nya chefen, kan du komma imorgon?

Och för tillfället ser jag fram emot det, jag har saknat de äldre och jag kan välja tider fritt som timanställd.

Så vad händer härnäst? 🤷‍♀️ 

Igår tills idag har mannen hängt med sitt gäng från jobbet. Oavsett arbetsuppgifter så stannar alla på det jobbet för de är ett bra och likasinnat gäng. Igår skulle de äta Bullens körv, dricka öl och spela bilspel 😅

Och i detta virrvarr av skav och velighet i mitt arbetsliv de senaste åren så har jag tänkt på att oavsett utbildning, arbete och arbetsplats så är det enda som jag vill, det är att hitta "mitt" gäng igen. Var och hur och när det blir återstår helt enkelt att se...

🩷