Potatisrik
Av äldre får man ofta höra hur det var förr och något som verkar vara genomgående i berättelser från förr är rörelsen i vardagen. Jag läste även någon artikel om detta att förr, alltså för ännu längre sedan sen förr, så motionerade ingen frivilligt.
Istället försökte de hushålla med sin energi. Skulle någon ut och jogga frivilligt i skogen så skulle folk tycka det var något fel i huvudet.
Detta hänger ju såklart ihop med att det dagliga kroppsarbetet var hårdare. Kanske skötte de en gård, grävde och odlade. Kvinnorna vispade för hand, skötte barn och hushållet dagen lång. Inte var det som idag när folk köper designade cykelbyxor
och skor och sedan en dyr racercykel för att cykla en runda på tre mil på kvällen efter sitt jobb.
Och såklart är all rörelse bra. Har man ett stillasittande jobb så är väl en promenad på kvällen toppen. Men ändå så kan jag inte släppa tanken på hur rörelsen var mer inbakad i livsstilen förr. Det fanns inga krav på att ringarna på klockan skulle fyllas.
Skulle klockorna funnits då hade det nog snarare varit åt andra hållet, hur energin skulle kunna hushållas för att räcka dagen lång.
Och med allt detta i åtanke tänkte jag nu släppa telefonen och....ja vad ska jag hitta på? Diskmaskinen sköter disken, tvättmaskinen tvätten och robotdammsugaren jobbar på i hallen. Jag trycker på fjärrkontrollen som släcker lampan och säger
hej Google och högtalaren berättar sedan saker jag undrar så jag slipper gå och fråga någon som vet.
"Nej man skulle allt ha ett potatisland" säger jag för minst tjugonde gången till mannen då jag alltid snöar in på olika saker. -"Men vi äter ju aldrig potatis?" svarar han i hopp om att jag ska sluta tjata. På en dokumentär på tv om människorna högt upp i landet säger en äldre man att har man potatis så är man rik. Han hade till och med köpt extra mark i grannbyn för att kunna odla på.
Potatis är ta mig tusingen lösningen på allt tänker jag samtidigt som jag tar av klockan med de återigen ofullständiga ringarna.