fyrtiopluslivet

Skogen angränsar till två stycken skolor. Det leks till viss del i den och idrottslektionerna hålls ofta här. Mina barn har ju gått på dessa skolor. Idag kunde jag inte undgå att bli lite nostalgisk när jag gick förbi de stora stenarna intill skolan där de ofta lekte och buskaget där de byggde läger.

I den stora backen sprang en skolklass sedan om mig. "- Vi springer fort så får vi mer rast sen" ropade en pojk till en annan.

Spring inte så fort tänkte jag, för snart kommer ni också vara en av dem som lekte vid stenarna för länge sedan. Åren går så fort.

Och här hemma blommar det. 

Bättre sent än aldrig.

Jag har klippt lavendeln och hängt upp små buketter på utvalda ställen. 

Den här blomman tog jag skott av när pappa flyttade från sitt hus. Framför den blommar snart kärleksörten som är från mammas hus. Man kan tro jag börjar få gröna fingrar minsann.

Nu ska jag baka frallor innan det är dags att cykla till ett kvällspass. Häromdagen hade jag lust att cykla en omväg hem bara för det är så skönt att känna vinden i håret. När man jobbar med sjuka människor reflekterar jag över sådana enkla saker då det för en del bara förblir ett minne.

Jag har sökt ett distansjobb också som är en dag i veckan. Drömmen skulle vara att kombinera allt detta med några dagar som vårdadministratör. Så är det snart.

A t t r a k t i o n s l a g e n.

Hej svejs! 🌸