Analytisk ytlighet
Det står att för att förstå boken ska man lämna sitt analytiska sinne och förstå i nuet är vi problemfria.
Kanske bör man också vara lite speciell och lite konstig för att uppskatta den och det är jag fullt medveten om att jag ibland är och står för det 😊
Nu till något mer ytligt, nämligen gårdagens träff med min släkt på en restaurang i Norrköping. Vi brukar träffas en gång på våren och en gång på hösten för att fira alla som fyllt år inom släkten.
Egentligen bara en ursäkt för att ses, för att när alla barn blivit vuxna och alla är utspridda i landet så blir träffarna inte så ofta längre. God mat och fint att träffa alla.
Jag ogillar ju att köra bil och ännu mer i mörker men att sitta bredvid eller i baksätet när skymningen fallit tycker jag om. Något slags lugn jag inte kan förklara.
Idag kom jag äntligen ut på en promenad. Det blev ett varv i skogen och solen tittade fram mellan träden. Så skönt att få röra på sig och mitt in i promenaden fick jag plötsligt klarhet i mycket gällande jobb, sådant där som bara magkänsla och hjärterot
kan berätta, mer om det i veckan.
En extra promenad med Uno blev det ju också såklart men då hade blåsten och molnen hunnit komma.
Sedan var det dags för matlåde-prepp såklart, det är ju söndag. Gjorde en sådan där halvfärdig lasagnette som jag frös in i flera lådor. Tränings-sonen äter bara ris och kyckling just nu och jag gjorde lite blandat i airfryern. Får komplettera
i veckan såklart men att ha mycket förberett tycker jag om.
Ha nu en riktigt fin vecka 💖