100 dagar till jul & julen som förr
Jag har i vuxen ålder drömt om en jul där stora släkter från alla generationer samlas hemma hos oss. Där brasan är tänd, det är snö såklart och barnen är ute och åker spark och kälke. Tomten knackar på prick klockan 16, alla
barn är glada och köttbullarna perfekt stekta. Huset ska vara rött med dubbel ytterdörr med en handgjord krans på. Lite Bullerbyn-känsla.
Jag har ALLTID haft bra jular så missförstå mig icke. Men på senare år så förstår jag att min vuxna dröm är mer en utopi, inte är det många som har det sådär perfekt.
Men visst var det väl ändå finare jular förr? Jag tittar på gamla kort och tycker både pyntet och kläderna var så mycket finare då. Lite har jag tröttnat på det stilrena och tänker mig en december lite lite mer åt det gamla hållet.
Här är hos min mormor. Titta på duken i fönstret, på blommorna och finporslinet.
Eller som här, där både lampskärmar, duk och gardiner byttes ut. Känslan.
Och kläderna sen då..både på de vuxna och barnen.Klänningar och kråsblusar. Skjorta och slips. Finkläderna.
Och alltid hemlagat från grunden på julbordet.
Eller är det bara så att man tar ut det bästa? Tittar på bilder som är tagna i den bästa stunden?
Egentligen spelar det ingen roll. Är min utopi för alltid en utopi så må så vara. I tanken, i ögonblicket känns det bra. Och må ni tro att jag ska gå på loppisar och leta gamla julfynd. Och jobbar jag fortfarande med de äldre i december ska jag njuta
av deras juliga nostalgiska hem.
I Bullerbyn, i lägenheten eller i den lilla stugan. På en parkbänk allena, utomlands i en solstol eller i huset med släkt. Oavsett var och hur så blir julen om hundra dagar också tillsist en jul från förr. Och det viktigaste då är att alla mådde bra. Inget pynt, hemlagat eller finkläder spelar annars ingen som helst roll.
Nu kan ni fortsätta njuta av septembersolen 😅